Vad fan har jag gjort?

Skrattar lite idiotaktigt åt mig själv så här en månad efter sista dagen på min föregående arbetsplats. Inte behöver jag skriva in mig på arbetsförmedlingen, tänkte jag. Prhf, det är ju hur lätt som helst att få ett jobb. Jag som är så välutbildad och smart och orädd och framåt, hur svårt kan det vara?

Well… så här några veckor in i arbetslösheten får jag nog allt svälja min stolthet lite och känna mig besegrad av mitt eget ego. De tio första ansökningarna vilka jag trodde skulle resultera i självklara erbjudanden slutade med nej och har naggat självförtroendet i kanterna. Va fan, är jag inte så bra som jag trodde mig vara?

Arbetslös är väl förvisso fel ord för jo, jobbar gör jag. Dock är det inget heltidsjobb som är för evigt utan en tillfällig lösning erbjuden av min fantastiske andre hälft. Han pushade mig till beslutet att säga upp mig då han insåg hur jävla bitter arbetsplatsen gjorde mig och erbjöd mig att istället arbeta för honom ett tag. Så nu sitter jag hemma och filar framför datorn, kanske är det därför det inte riktigt känns som ett jobb. Att sitta hemma och framför en skärm hela dagarna är inte min kaffekopp och det känns inte riktigt som ett ”riktigt jobb”. Mer som att jag hjälper till lite i brist på annat vettigt att om dagarna, ty inte kan man bara sitta still och rulla tummarna, hua vilken skrämmande tanke!

Är man som jag uppväxt med två hårt arbetande egenföretagande föräldrar, då är det lätt hänt att även äpplet faller av trädet som en arbetsknarkare. Nu blev det förvisso en oväntat hård duns ner i marken för det där äpplet, ty jag satsade ju lite för hårt på karriären och drog käpprakt in i väggen för ett par år sedan. Ändock, även om den smällen fick mig att inse att jobbet faktiskt inte är ALLT utan ska vara roligt och lustfyllt också… en arbetsmyra är alltid en arbetsmyra.

Planen idag är att söka ytterligare någon tjänst. Fundera vidare på vad mitt kall är här i livet . Kanske är det att starta eget? Adoptera fyra barn som behöver en familj och bli hemmafru på heltid? Vinna på Eurojackpot och kunna vara hemma och avlasta min sjuke far lite mer och börja på lite byggprojekt här hemma på gården? Njae, det där sista var väl kanske mer en önskedröm men nog får man väl drömma?

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Vad fan har jag gjort?

Den bästa julklappen någonsin

Kanske gjorde jag mig själv den bästa tjänsten någonsin. Kanske fick jag mitt mest idiotiska infall sedan födseln. Möjligtvis är det enkelt summerat en rejäl 40-årskris.

Dagen före julafton sa jag upp mig. Hade sedan ett tag tillbaka insett att nu är jag fan för gammal för att få julklappar så istället får jag väl försöka ge mig själv en grym sådan… men vad? Ja, jag säger upp mig!

Andra hade förmodligen gjort det den ”säkra vägen” dvs hittat ett annat jobb innan uppsägningslappen skrevs på. Men… jag är ju inte som alla andra. Insåg lagom till omgivningen började prata nyårslöfte att jag blivit så jävla bitter och inte mig själv den senaste tiden och att jag verkligen är beroende av en utvecklande tillika intressant arbetsplats som ger mig ett leende på läpparna varje dag. Mitt nyårslöfte till mig själv skulle helt enkelt bli att bli en bättre människa – 2022, här kommer jag!

Från och med 25 februari står jag till arbetsmarknadens förfogande så kom och ta mig – här finns en jävla driftig, stundtals smart, orädd, idérik och trevlig tös. Först på bollen med ett riktigt lockande erbjudande får förmånen att ha mig som kollega. Yiheaa!

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Den bästa julklappen någonsin